mat är umgänge, umgänge är mat!

Ett år sedan senaste inlägget. Vad har hänt?
MatJanne har sett sig om i Sverige och i världen. Staden med de många falafelstånden byttes under 7 månader ut mot de goa gubbarnas stad. Vad var då behållningen med denna utflykt, matmässigt sett?
Många nya rätter provades med entusiastiskt sällskap på Studiegången. Mannagrynsgröt med russin och mjölk blev favoritkvällsmaten.

Det finns förstås många möjligheter i denna stad:
födelsedagsmiddagen med systern intogs på Silvis, restaurangen där Kristin introducerade Matjanne (då nybliven vegetarian) till falafel och hummus i tvåan på gymnasiet. Ljuvligt komponerade rätter, om än lite sparsamt tilltagna portioner på plocktallrikarna. Fast Khaleds mamma Rachells mat är faktiskt några strån vassare!

när finbesök kom till stan är det ju aldrig fel med en hagabulle!

Bästa matbutiken var utan tvekan Göteborgs orienthus, som lätt är värt en omväg. Som ett större Abdos (Danska vägen 55, f.ö.) där Sofie och jag fördrev en timme eller två bland hyllorna. Korgen blir alltid alldeles för tung att bära.

ett annat älsklingsställe är förstås ekostore. Med eget ekologiskt bageri och delikatessdisk slår de till och med Astrid och aporna i lyxfaktor.

och när jag var fågeltant handlade jag alltid frukten på Toppen frukt och grönt på N. Gubberogatan, eftersom de hade den speciella huvudsalladen som de nödvändigt skulle ha.

Söndagsbrunch blev ett välkommet inslag i vinterrusket, där vi trissade upp varandra steg för steg. Ugnspannkaka, nybakt franskbröd och våfflor var bara förnamnet. Undrar hur det hade fortsatt om jag inte hade flyttat tillbaka till Skåne?

Det är väl egentligen det som saknas i Malmö, ett större utbud av restauranger och mysiga cafén. När min fina vän Viktor ringde häromdagen och föreslog en fika (han var på genomresa) var vi rörande överens om att det är svårt att hitta det perfekta fiket i Malmö nuförtiden. Cosmopolitan är lite väl mycket fem år sedan, även om det kan vara värt ett besök av nostalgiskäl. (Var annars serveras en ostdignande foccacia med chips?) Bakom muggen -som hypades flitigt av mig och min inneboende för ett år sedan - har tappat formen och de där riktigt exceptionella smakupplevelserna. På besök är förstås lika fantastiskt som vanligt, men har numera mest öppet kvällstid, så fikamässigt är det inte längre ett säkert kort.
Café Element har ändrat inredning, meny och prisklass, men klientelet tycks vara ungefär detsamma; Lattemammorna. När det gäller lattemammorställen föredrar jag många gånger hellre Systrar och Bröder. Deras geografiska läge kontra mitt och mina vänners bostadsläge gör dock att det blir lite av ett projekt att ses där. Likadant är det med det italienska ekologiska cafét Dolce Sicilia vid drottningtorget. I love!, men jag är också lat, vilket betyder att jag är där alldeles för sällan. På tal om glass: Lilla glassfabriken är och förblir ett obligatorium sommartid. En grower är Café Grannen vid värnhem. Mysigt ställe utan vältrafikerade gator direkt utanför fönstret med goda mackor och trevlig personal.
Simpan är ett nödvändigt ont, lösningen många gånger i brist på annat. Det har blivit tråkigt att gå dit. (Tacka vet jag när Kristin och jag fikade där samtidigt som Thomas Bodström och hans livvakter!) Befinner jag mig på möllan lockar glassfabriken något mer, fast på två villkor: Det måste vara vinter och man ska inte ha någon tid att passa. Det kan nämligen ta 40 minuter att fåen macka, så det är bäst att inte vara vrålhungrig. Och vinylcafét - aldrig mer. Sunkfikens tid är förbi.

Förresten - när jag räknat upp alla dessa ställen slår det mig: Är det bara jag och Viktor som gått och blivit kräsna? Så farligt är det ändå inte. Vart gick vi till slut, kanske ni undrar? Lilla kafferosteriet, förstås. Lagom snobbigt, lagom vuxet.

Det bästa att göra när slentrianmässigheten slår till är förstås att ordna en picknick. som idag, med jasminte på termos och rödbetschokladkaka med Joel i Folkets park.